Spencers liv

Hej. Vi heter Stink, aka Emma och Emmie.
Nu ska vi berätta om en dag vi alltid kommer att minnas. Spencer åkte på sina skidor en solig och varm dag. Han åkte sansat och fint i den klara, vita snön, tills att han såg henne. Tjejen som inte liknade någon annan han sett tidigare! Hennes hår var gyllenblondt, hennes ögon var lika djupa som havet själv och hennes läppar var röda som en ros. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Spencer började svettas, darra, hyperventilera och det var knappt att hjärtat höll sig kvar innanför skinnet och den gröna skidjackan. Han ökade farten och kom upp i rätt höga hastigheter. Granarna susade förbi och vinden var kall, det enda som kunde stoppa honom nu var ett mirakel.

Över en sekund fick han kontrollen igen, men drabbades drastiskt utav panik när han såg hindret, den tjocka danska gubben som ramlat. Han såg ut som en såndär dansk korv i sin gula overall och sprängröda ansikte. Han ögon var små, svarta, likt ögonen på en gris. Hans ansikte liknade en såndär ihoptryckt liten bulldog som ansträngt glufsar i sig de sista i matskålen. Vad skulle Spencer göra nu när denna korvliknande varelse blockerade hans väg?

"Ge mig ett mirakel!!!" skrek Spencer så det ekade i hela Tandådalen. Tjejen som fångat hans hjärta stannade, precis bredvid den korvliknande, flåsande dansken. Allt runt om den vackra flickan försvann, det var bara hon och Spencer kvar i den stora snötäckta backen. I Spencers drömscenario så åkte han fram till henne med en stilig sväng, kastade en blick och hon var såld. De skulle precis omfamnas när en stor smäll och ett danskt stön väckte honom ur den underbara drömmen. Spencer flög, likt en albatross, alltså inte så speciellt graciöst genom skyn. Han kände sig mäktig, men samtidigt så hjälplös. Vad skulle kunna rädda honom nu? Ett mirakel? Björn Ranelid ft Sara Li? Nej, allt hängde på albatrossen Spencer.

Han krashade ner i marken några meter bort från den stönande dansken. Allt snurrade, men i denna yrsel så hann han se den kraftige danskens kropp som andades. Den vackra flickan hade försvunnit likt en vind, likt Björn Ranelid i Melodifestivalen. Spencer tog de sista utav sina reservkrafter och satte sig upp för att med blicken söka efter hans livs stora kärlek. Han skymtade ett långt blondt hår och en späd liten kropp ute i diket. Det enda som hördes var hennes stilla gråt och danskens tunga andetag.

Han hade skadat den lagom runda dansken och den vackra flickan i sitt försök att imponera på sitt livs första kärlek. Han satte sig upp och åkte ner för backen på rumpan i ren skam, och lämnade dansken och flickan från hans drömar. När han kom ner från backen så kände han en plågsam smärta i hans kropp, likt Björn Ranelid när han endast fick en internationell röst i Melodifestivalen.

Spencer var krossad, förstörd, splittrad. Inte ett uns utav hans stolthet fanns kvar, bara hans sorg och saknaden efter Björn Ranelid som Spencer tyckte var värd segern i Melodifestivalen.